Sannolika straff
Befälhavaren har många alternativ att välja mellan. Befälhavaren kan ålägga artikel 15 (straffrättslig bestraffning), eventuellt ålägga böter eller begränsningar, eller korrectionell vårdnad eller nedsättning av rang och sedan låta ledamoten återvända till tjänst. Befälhavaren kan ålägga en administrativ ansvarsfrihet , vanligen med antingen en generell eller annan än hedervärd tillstånd (OTHC) urladdningskarakterisering. Befälhavaren kan ålägga artikel 15 straff och följ sedan upp det omedelbart med administrativa ansvarsförfaranden (därmed lossar personen utan ränder på axeln och / eller böter sig så att de släpps ut med lite eller ingen pengar i fickan) . Eller befälhavaren kunde hänskjuta ärendet till rättegång vid domstolsmartial . Om så är fallet kan befälhavaren välja att sammankalla en sammanfattningsdomstol (högst osannolikt), en specialdomstol eller en tribunal-kampanj. Om befälhavaren väljer en samlingsdomstol är det maximala straffet begränsat till förlossning i 30 dagar, förverkande av två tredjedelar betala för en månad och minskning till lägsta löneklass.
Om befälhavaren sammankallar en specialdomstol är det maximala straffet begränsat i 12 månader, förverkande av två tredjedelar betalar i 12 månader, minskning till lägsta löneklass och ett dåligt beteende. Om befälhavaren sammankallar en tingsrätt, är det maximala straff det som visas tidigare i den här artikeln för brott enligt avsnittet "Maximala möjliga bestraffningar".
(1) I de allra flesta fall, om en medlem har en ren rekord annars, och är frånvaro under 30 dagar och frivilligt återvänder, får de stanna kvar i militären. Sådana brukar få artikel 15 straff.
(2) Om en medlem är frånvarande i mer än 30 dagar, men mindre än 180 dagar och återvänder till militären frivilligt, kan det gå antingen. Om det fanns en "rimlig" förklaring till frånvaron (som svår familjeliv, finansiell eller emotionell problem) och befälhavaren anser att medlemmen har framtida potential kunde befälhavaren välja att låta medlemmen stanna kvar i militären. Annars är en administrativ ansvarsfrihet det mest sannolika scenariot (möjligen kombinerat med artikel 15 straff).
(3) Om medlemmen är frånvarande i mindre än 180 dagar, och AWOL / desertionsstatusen avslutas med oro, är det troligaste resultatet en administrativ ansvarsfrihet, enligt andra än äkta villkor (OTHC), antagligen kombinerat med artikel 15 bestraffning. Om medlemmen var borta för att undvika farlig service (till exempel utplacering till Irak eller Afghanistan) är en krigsrätt det mest sannolika scenariot.
(4) Om medlemmen är frånvarande i mer än 180 dagar, och frivilligt återvänder till militär kontroll, kan det gå någonstans.
Beroende på omständigheterna kring frånvaron och medlemmarnas tidigare beteende och prestanda kan befälhavaren besluta att införa administrativ ansvarsfrihet (eventuellt kombinerad med artikel 15 straff) eller hänskjuta ärendet till rättegång vid domkamp. Om det hänvisas till rättegången, förutsatt att det inte finns några andra allvarliga avgifter, skulle befälhavaren sannolikt kalla en särskild domstol, vilket skulle begränsa det maximala straffet.
(5) Om en ledamot är frånvarande i mer än 180 dagar, och frånvaron avslutas av illa, är en krigsrätt det mest sannolika scenariot.
Jag bör nämna här att, om det inte finns några andra allvarliga anklagelser, i de flesta fall där desertion / AWOL hänvisas till rättegångsövning, får medlemmen begära "ansvarsfrihet i stället för domkamp", vilket innebär att De accepterar att godkänna administrativ ansvarsfrihet för andra än äkta (OTHC) utan att bekämpa det (dvs. avstå från rätten till en styrelseshörning) i utbyte mot att inte bli prövad av domkamp.
Tänk på att ovanstående inte är svåra och snabba regler. De är helt enkelt mina allmänna observationer de senaste åren. Som jag nämnde tidigare är den person som gör det yttersta beslutet om hur militärbrott behandlas är befälhavaren för enheten där medlemmen är tilldelad efter återgång till militär kontroll.
Mer om AWOL och Desertion